lördag 12 april 2014

Kristaller i urinet

I dagens inlägg tänkte jag dela med mig av mig egen hund som för ca 4 månader sedan fick problem med sina urinvägar. Allt började när han plötsligt började kissa inne. Jag la märke till de konstiga beteendet och bestämde mig för att undersöka saken, så jag tog med honom till veterinären.

Första besöket tog vi ett urinprov på honom och konstaterade att min hund hade rikligt med kalciumoxalatkristaller i sitt urin och några enstaka epitelceller. Det förklarade varför min hund hade börjat kissa inomhus. Det retar urinvägarna och får min hund att vilja kissa mer och ofta.
Slutsatsen diagnos - Kalciumoxalatkristaller i nedre urinvägar.

Behandlingen blev att byta foder till Purina´s NF som har egenskaper att lösa upp kalciumoxalatkristaller och ett återbesök efter 2 månader.
Struvitkristall

Andra besöket hos veterinären kunde vi konstatera något nytt, nu hade min hund riktigt med struvitkristaller i sitt urin. Vilket kanske inte var att förvänta men på något sätt lite bättre än kalciumoxalatkristaller.

Kalciumoxalatkristaller är kristaller som kan utveckla riktigt otrevliga urinstenar. Ofta blir dom urinstenarna taggiga och gör mycket skada i urinblåsan när den ligger där och skaver mot urinblåsans väggar. Medan struvitkristaller bildar stenar med en jämn yta som fortfarande gör ont men kanske inte gör lika mycket skada, och på så vis kunde jag ta den nyheten som något bra.

Problemet hade doc inte försvunnit då vi inte hade blivit av med kristallerna. Men min hund hade mer eller mindre slutat kissa inne. Så min veterinär rekommenderade mig att byta foder igen, men denna gång till blötfoder, egentligen vilket blötfoder som helst bara det var blött, så jag köpte Hill´s c/d blötburkar och påbörjade behandlingen. Och vi skulle komma på ett återbesök igen efter 2 månader.

Tredje besöket analyserade vi urinet och såg en markant förändring. Kristallerna hade minskats till en enda kalciumoxalatkristall vilket var otroligt bra. Så hur kom det sig? Jo, blötfoder innehåller mycket vatten vilket fick min hund att kissa lite mer än vanligt. Det resulterar i att han "sköljer" urinblåsan. Man skulle alltså se till att urinblåsan fylldes ofta och tömdes ofta och på så vis få ut kristallerna, och det fungerade.

Med detta inlägg ville jag mest få er läsare att dels förstå hur viktigt det är att se problemet innan det eskalerar och även få ta del av hur fantastiskt enkelt vissa hälsoproblem kan lösas.
Min hund talade om för mig genom att bete sig annorlunda, kissa inne och vanka på nätterna att något var fel. Därför är det väldigt viktigt att man som djurägare lär sig se dom små förändringarna i beteendet och koppla det till ett hälsoproblem. Det är tack vare min uppmärksamhet som min hund fick behandling innan det utvecklades till urinsten. För när det väl har gått så långt finns risken att man måste operera ut stenarna och den resan kan ta lång tid att återhämtas från.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar