Den skendräktiga tiken

Ni som har tikar har säker varit med om det förr, skendräktighet. Idag tänkte jag ge er lite tips på hur ni ska för att hjälpa er tik att sluta "låtsas" och gå vidare och även gå igenom problem som kan uppstå vid skendräktighet.

Skendräktighet kommer normalt strax före eller efter ett löp, tiken börjar producera mjölk och bädda mer än vanligt. Vissa individer väljer ut ett lämpligt objekt att ta hand om som exempel en sko eller ett gosedjur.

Hur ska man då göra för att få tiken att avbryta sin skendräktighet?
Det absolut bästa sättet för tiken av avbryta sin skendräktighet är att ta bort allting som hon kan tänkas adoptera och börja motionera henne. Ta långa promenader, låt henne arbeta mer under promenadens gång. Det får tiken att fokusera på annat.
Men fungerar inte det finns det medicinering. Då får man uppsöka en veterinär och låta tiken undersökas först, sedan skriver veterinären ut ett preparat som heter Galastop.
Galastop avbryter mjölkproduktionen inom 6-8 dagar.

Vad kan hända när tiken är skendräktig?
Man ska vara medveten om att risken för en mjölkstockning och juverinflammation är större än vanligt. Håll därför koll på tikens juver, den får absolut inte bli hård eller varm under några omständigheter. Kolla juvret ofta och ta tempen då och då (normaltemp 38-39). Har tiken över 39 grader har hon feber och bör därför undersökas eftersom risken är stor att en juverinflammation redan är på gång. Mjölken kan också vara bra att hålla koll på, kommer det ut något när du klämmer? Kommer det ingenting finns risken att tiken fått mjölkstockning. Det kan mycket väl göra ont och ska därför undersökas av veterinär. Kommer det mjölk ur juvret ska det inte lukta illa, gör det det kan det vara blandat med var. Det är ett tecken på att en inflammation redan finns.

Behandling
Skulle din tik ha drabbats är de upptill din veterinär att hitta lämplig behandling. Har tiken en bakteriell inflammation sätts ofta antibiotika in men inte annars. För att fastställa vilken typ av inflammation tiken har tar man alltid en bakterieodling för att säkerhetsställa vilka bakterier det har att röra sig om. Sedan testar man vilket antibiotikum som just den bakterien är svag för respektive stark mot och på så sätt vet man vilket antibiotika som hjälper just din tik.